Vårdnad om barn

Lundeberg Advokatbyrå AB erbjuder gratis juridisk rådgivning i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Telefon: 08-316 516 

Mejl: info@lawring.se. 

Vi är specialiserade på vårdnadstvister! 

Varmt välkommen att kontakta oss! 

Vårdnad av barn innebär att du har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. Vårdnad innebär det juridiska ansvaret för barnet. Föräldrar som inte kan komma överens om vårdnaden om ett barn kan vända sig till en domstol för att få vårdnadstvisten avgjord. Det kan vara bra att man kontaktar familjerätten och bokar samarbetssamtal innan man kontaktar advokat och inleder en process i domstol. I Föräldrabalken 6 kap 2a § stadgas att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Det innebär att domstolen vid vårdnadstvister ska välja den lösning som ”bäst kan antas främja att barnet får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda”. Det är alltid barnets bästa som är avgörande i tvister om barns vårdnad, boendet och umgänge. 

Vårdnadshavare har både rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnet, exempelvis i frågor gällande skolgång, ansökan om pass och sjukvård. Det vill säga det juridiska ansvaret för barnet. Om du har ensam vårdnad kan du fatta beslut utan att inhämta samtycke från den andra föräldern. Du bör dock ta hänsyn till barnets och den andra förälderns önskemål och synpunkter. Har man ensam vårdnad om ett barn har man en informationsskyldighet gentemot den andra föräldern, eftersom hen inte kan ta del av information från myndigheter osv. Denna informationsskyldighet gäller främst i fråga om det som kan främja umgänget, om inte något särskilt talar emot det. Om man är ensam vårdnadshavare så kan man utfärda en fullmakt som ger den andra föräldern möjlighet att få information från myndigheter, förskola/skola, mm.

Om ni är gifta när barnet föds har ni gemensam vårdnad och vid skilsmässa består i vanliga fall den gemensamma vårdnaden om man inte kommer överens om att vårdnaden ska tillfalla den ena parten. Även om föräldrarna inte har gemensam vårdnad så har barnet rätt att träffa den andra föräldern, umgängesrätt. Om föräldrarna inte är gifta har modern ensam vårdnad. Föräldrarna kan dock bestämma att ha gemensam vårdnad även om man inte är gifta med varandra. Detta kan göras i samband med att faderskapet fastställs hos socialnämnden. Gifter sig föräldrarna sig efter barnets födelse får föräldrarna gemensam vårdnad. Föräldrar kan även vända sig till Skatteverket (om föräldrarna är överens) eller tingsrätten med begäran om gemensam vårdnad. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år och blir myndig. Vid ansökan om ensam vårdnad prövas din ansökan av en domstol. En gemensam vårdnad behöver inte innebära att barnet bor lika mycket hos vardera förälder, ett så kallat växelvis boende. Det är dock en mycket vanlig boendeform för barn med separerade föräldrar. För att ett växelvis boende ska vara förenligt med barnets bästa så förutsätter det att föräldrarna bor nära varandra samt att föräldrarna har en god kommunikation. Läs mer om växelvis boende nedan.

Om man inte har del i vårdnaden så har man inte rätt till insyn gällande skola, myndigheter osv. Man blir heller inte del i process om barnen skulle bli utredda i fråga om LVU och inte ens delgiven information. 

Domstolen tar beslut om vårdnaden i enlighet med vad som är det bästa för barnet. Vårdnaden kan därmed ges till en av föräldrarna; ensam vårdnad, eller till båda föräldrarna; gemensam vårdnad, om inte båda föräldrarna motsätter sig detta. Vid vårdnadstvister kan det vara bra att anlita en jurist eller advokat som kan föra din talan och hjälpa dig innan, under och efter processen. Du har oftast möjlighet att få hjälp med kostnaderna för din advokat eller jurist, antingen via din hemförsäkring (rättsskydd) eller via staten (rättshjälp). 

 

Vad krävs för att få en ensam vårdnad? När är det bäst för barnet med ensam vårdnad? 

I de allra flesta fall så anser man att det bästa för barnet är att föräldrarna har gemensam vårdnad, det är utgångspunkten i svensk rätt. Det främsta syftet med att det oftast anses bäst för barnet med gemensam vårdnad är att främja goda förhållanden mellan båda föräldrarna och barnet. Föräldrabalkens regler om vårdnad, boende och umgänge bygger på uppfattningen att barn har behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar. Det är viktigt att båda föräldrarna tar ansvar för barnet och är delaktiga i barnets förhållanden.

Det finns två skäl till att ensam vårdnad kan vara förenlig med barnets bästa: antingen att den ena föräldern är olämplig och/eller att föräldrarna har djupgående samarbetssvårigheter som går ut över barnet.

Olämplig som vårdnadshavare 

De fall där det kan anses bäst för barnet att en förälder anförtros ensam vårdnad kan vara att den andra föräldern är olämplig som vårdnadshavare. Det krävs mycket för att man ska anses som olämplig som vårdnadshavare. Det kan till exempel röra sig om ett pågående narkotika och/eller alkoholmissbruk, att man utövat våld mot barnet eller mot den andra föräldern, eller allvarlig psykisk sjukdom. Ligger ett tidigare missbruk en bit tillbaka i tiden behöver det inte innebära att man ska anses som olämplig som vårdnadshavare. 

Vad som är bäst för ett barn i valet mellan ensam och gemensam vårdnad måste bestämmas utifrån en bedömning av förhållandena i varje enskilt fall. Det råder således ingen presumtion för eller emot gemensam vårdnad, dock kan man säga att det är utgångspunkten i svensk rätt att gemensam vårdnad är bäst för barn (se prop. 2005/06:99 s. 51 och rättsfallet NJA 2007 s. 382). Vid det nu nämnda valet ska rätten särskilt fästa avseende vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet (se 6 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken). Lagstiftaren har uttalat att gemensam vårdnad normalt förutsätter att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete och att den vårdnadsformen inte får användas som ett medel för att ”tvinga” föräldrarna till samarbete. Lagstiftaren har vidare uttalat att ett barn inte mår bra av ständiga konflikter mellan föräldrarna och att möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja över huvud taget måste användas med stor försiktighet och lyhördhet (se a. prop. a. s.).

Varaktigt förhindrad att utöva vårdnadsansvaret

6 kap. 8 a § föräldrabalken finns en bestämmelse om att i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn kan en av dem få ensam vårdnad om barnet om den andra föräldern är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden. Paragrafen infördes på grund av behovet att kunna utse en vårdnadshavare för ensamkommande flyktingbarn, men kan även tillämpas i andra fall. Det kan till exempel vara så att man inte vet var föräldern befinner sig. Då brukar tingsrätten förordna en god man, en advokat eller jurist, som får i uppdrag att ta tillvara på dennes rättigheter och föra dess talan. 

Enligt förarbetena menas att en förälder är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden att han eller hon under överskådlig tid inte kommer att kunna fatta beslut i frågor som rör barnet. Som exempel nämns att föräldern på grund av att föräldern är skild från barnet inte kan se till att barnet tas om hand eller ens ta ställning till vilka åtgärder som kan behövas för att tillgodose barnets behov. Det nämns också den situationen att en förälder har försvunnit t.ex. i samband med en olyckshändelse. Det kan också vara fråga om hinder av medicinsk art som långvarig medvetslöshet eller allvarlig psykisk sjukdom som medför att föräldern inte kan sörja för sitt barn. Det är alltså bara mer kvalificerade fall av praktisk oförmögenhet att sörja för barnets behov som avses med begreppet varaktigt hinder (prop. 2004/05:136 s. 54 f.).

Samarbetssvårigheter?

Många gånger hänger samarbetssvårigheterna ihop med tidigare misshandel från den ena föräldern och det blir då svårt att ha ett konstruktivt samarbete kring barnet. Oftast krävs det konkreta saker, som till exempel att föräldrarna inte kan komma överens var barnet ska gå i skolan, att passhandlingar eller folkbokföring inte har blivit underskrivna. Det krävs alltså mycket djupgående samarbetssvårigheter för att kunna få ensam vårdnad. Det är inte ovanligt att föräldrar har delade meningar vad som är barnets bästa. Man kanske har olika syn på vilken skola som är bäst för barnet. Det är då viktigt att föräldrarna kan vara flexibla och kan jämka samman sin uppfattning med den andres och hitta en lösning utifrån barnets bästa. Gemensam vårdnad förutsätter en viss kontakt mellan vårdnadshavarna, dock kan mejlkontakt vara tillräcklig. 

 

Viss ledning i frågan kan tas i rättsfallet NJA 2007 s. 382  Där anför Högsta domstolen att när den ena föräldern uttrycker brist på förtroende för den andra föräldern, eller bristande vilja att vara flexibel och kompromissa är sådan omständigheter som tyder på att gemensam vårdnad inte är förenligt med barnets bästa. Beror en förälders motstånd till en gemensam vårdnad på misshandel eller andra övergrepp från den andra föräldern, kan det vara bäst att den ena föräldern får ensam vårdnad. Man kan kanske inte begära att en förälder som har blivit utsatt av den andra föräldern ska kunna ha ett fungerande samarbete. Föräldrarnas förhållande påverkar barnets möjligheter till en trygg uppväxtmiljö och en förälder som utsatts för övergrepp av den andra föräldern och känner oro och rädsla för den andra föräldern kan vid gemensam vårdnad vara dåligt rustad för att tillgodose barnets behov av trygghet och omsorg. Däremot är inte gemensam vårdnad utesluten på grund av att det skett övergrepp inom familjen utan att en bedömning måste göras i varje enskilt fall. Ligger övergreppen långt tillbaka i tiden eller det har handlat om en ringa förseelse kan domstolen kan det tala för att det trots allt är förenligt med barnets bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad. Fokus är alltid barnets bästa.

Domstolen gör även en framtidsprognos; Finns det någon möjlighet att föräldrarna i framtiden kan samarbeta kring barnet? Mer tillfälliga konflikter av övergående natur bör dock inte föranleda beslut om ensam vårdnad, om det finns möjligheter för föräldrarna i framtiden att samarbeta.  Många gånger är processen om vårdnadstvisten i samband med separationen och då är det inte ovanligt att föräldrarna har svårigheter att komma överens, det handlar inte allt för sällan om sårade känslor. Då kanske det finns möjligheter att samarbeta i framtiden när väl konflikten lagt sig.  Det är alltid barnets bästa som är avgörande. 

 

"I mål om barn ska det allt göras en riskbedömning. Risken för att barnet ska fara illa ställs mot barnets behov av kontakt med sina föräldrar. Föreligger det en risk för att barnet far illa så finns det fog för att upplösa en gemensam vårdnad och att begränsa ett umgänge."

 

En god kontakt främjas ofta av en gemensam vårdnad och ett regelbundet umgänge. Ur barnets perspektiv är det oftast viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Denna grundprincip finns också i barnkonventionen. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag.

"FN:s Barnkonvention, Artikel 18: Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall komma i första rummet."

Vidare ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. En prövning ska göras i varje enskilt fall. Utgångspunkten är som nämnts ovan alltid barnets bästa. Barnets vilja anses inte alltid nödvändigtvis som synonymt med barnets bästa. Däremot kan man tänka sig situationer då det är svårt att bedöma vad som är bäst för barnet, varför barnets vilja som fristående omständighet i dessa situationer kan bli avgörande. Till exempel när det kommer till var barnet ska bo någonstans och ett växelvis boende inte är möjligt. Ibland drar sig domstolar för att ta in för mycket av barnets egen vilja i bedömningen eftersom barn lätt kan påverkas av en förälder, ändra sig från dag till dag, eller helt enkelt inte kommit upp i den åldern där man tar hänsyn till barnets vilja. Många gånger är barnen också solidariska mot sina föräldrar.

Barnets vilja

Bestämmelsen i föräldrabalken anger inte någon ålder då barnets vilja ska tillmätas större eller mindre betydelse. Ibland tar man hänsyn till barn som är nio år, ibland inte till ett barn som är tretton år. Domstolen utgår som sagt ifrån vad som är bäst för det enskilda barnet när de fattar beslut i vårdnadstvister. Däremot kan man göra en jämförelse med bestämmelsen om adoption där det framgår i föräldrabalken att adoption som regel inte får ske mot barnets vilja om barnet fyllt 12 år. Det fanns även tidigare en tolvårsgräns kring verkställighet av domar eller beslut om vårdnad, boende och umgänge. Ibland pratas det därför felaktigt om att barn som är tolv år får bestämma var de ska bo eller om de ska ha umgänge. Däremot kan man se 12-årsgränsen som en riktlinje när man ska ta hänsyn till barnets vilja. Förarbetena till 2006 års lagstiftning talar dock för att hänsyn ska kunnas tas till betydligt yngre barn. Barn hörs aldrig direkt i domstolen, men familjerätten brukar prata med barn från ungefär fem, sex års ålder. Det är viktigt att barn får komma till tals även om barns vilja inte står över allt. Barnets vilja behöver inte vara synonymt med barnets bästa. I barnkonventionen som blev lag den 1 januari 2020 lyfts särskilt barnets vilja som en viktig del. Läs mera om att höra barn direkt i domstol: Höra barn direkt i domstol i samband med vårdnadstvist?

 

Samförståndslösning- oftast det bästa för barnet 

Domstolen försöker också att få föräldrarna att komma överens i vårdnadstvisten, att förlikas. Domstolen är en skyldighet att utröna förutsättningarna till en samförståndslösning. Många gånger är också det bästa för barnet att föräldrarna bestämmer hur det ska se ut med vårdnad, boende och umgänget. Man har även som förälder mer kontroll kring framtiden för barnet genom att komma övernes. Men kan föräldrarna inte komma överens, så fattar domstolen beslutet. Även om föräldrarna förliks i domstolen så gör domstolen en prövning; att det som föräldrarna har kommit överens om är i enlighet med barnets bästa. Oftast anser domstolen att det som föräldrarna har kommit överens om överensstämmer med barnets bästa. Oftast är det som ovan anförts bäst för barn att föräldrarna kommer överens i frågorna om vårdnad, boende och umgänge. Barn mår bra av att ha två föräldrar som kommer överens och som kan samarbeta. 

Växelvis boende - en bra boendeform för barn? 

För ett växelvist boende enligt praxis och förarbeten (prop. 2005/06:99 s. 53) ska vara till barnets bästa krävs normalt att föräldrarnas samarbetsförmåga måste vara särskilt god och att föräldrarna är flexibla och öppna för att förändra boendeförhållandet om barnets situation eller behov förändras. Andra faktorer som också bör beaktas är avståndet mellan föräldrarna, möjlighet att gå i samma förskola/skola, kontinuiteten till kamratrelationer och möjligheten till fritidsaktiviteter. Ytterst måste dock bedömningen grundas på omständigheterna i det enskilda fallet och avgöras enbart utifrån vad som är bäst för barnet. Ett växelvis boende förutsätter att föräldrarna har gemensam vårdnad. En del forskning har visat att växelvis boende är en bra boendeform för barn med separerade föräldrar. 

Kontinuitetsprincipen

Kontinuitetsprincipen är en princip som har utformats i rättspraxis av domstol. Principen bygger på barnets grundläggande behov av stabilitet och trygghet i sin tillvaro. Kontinuitetsprincipen innebär bland annat att ett barn ska fortsätta att bo hos den förälder som den tidigare bott hos. Det ska finnas mycket starka skäl för att bryta upp barnet från sin invanda miljö. Ett sådant starkt skäl kan vara umgängessabotage eller att den invanda miljön är skadlig för barnet genom till exempel våld och/eller missbruk. 

 

De tre olika begreppen: Vårdnad, boende och umgänge 

Det är viktigt att hålla isär de tre begreppen. Vårdnad om barn=det juridiska ansvaret, som t ex fatta beslut om vaccination, skolgång och pass. Boende=var barnet bor. Umgänge=Om barnet bor stadigvarande hos en förälder har barnet rätt till umgänge med den andra föräldern. Det är alltid barnet som har rätt att träffa sina föräldrar, inte tvärtom. Ensam vårdnad betyder inte att barnet inte har rätt att träffa den föräldern som inte har del i vårdnaden. 

Kontakta oss för gratis rådgivning 

Kontakta oss för juridisk rådgivning i frågor om vårdnad om barn, boende och umgänge (vårdnadstvister). Har du funderingar över hur vi kan hjälpa dig i ditt ärende kring en vårdnadstvist är du välkommen att kontakta oss via telefon 08-316 516 eller e-post info@lawring.se. I de flesta fall har du möjlighet att få hjälp kring finansieringen, antingen via din hemförsäkring (rättsskydd) eller från staten (rättshjälp). Vi hjälper dig att ansöka om rättsskydd eller rättshjälp. Vi har god erfarenhet att handlägga komplicerade vårdnadstvister. Advokat Kristina Lundeberg har arbetat med vårdnadstvister sedan våren 2011 till dags dato och har således lång erfarenhet. Vi ser till att ständigt vidareutbilda oss inom området för att kunna göra ett så bra arbete som möjligt. Vi engagerar oss i ditt ärende om vårdnad, boende och umgänge; vårdnadstvister. 

 

Varmt välkommen att kontakta oss! Telefon: 08- 316 516. Mejl: info@lawring.se

 

Vi hjälper dig! Första samtalet är gratis. Vi hjälper dig att ansöka om rättskydd och rättshjälp.