Enligt 7 a § folkbokföringslagen får ett barn som tillbringar dygnsvilan i ungefär samma omfattning hos båda sina vårdnadshavare folkbokföras hos den av vårdnadshavarna som de båda kommer överens om.
Om föräldrarna inte lyckas komma överens så ska barnet enligt 7 § första stycket folkbokföringslagen, vilket innebär att barnet ska folkbokföras på den fastighet där hen med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist.
Av förarbetena till ändringarna av 7 § folkbokföringslagen som trädde i kraft den l januari 2014 framgår att ett av syftena med lagändringen var att en samlad, bedömning av alla omständigheter ska göras. Vidare redogjordes för den praxis som Skatteverket utvecklat i frågan om ett barns egentliga hemvist. Av denna framgår att ett barn ska folkbokföras på den fastighet där föräldrarna före separationen hade sin gemensamma bostad, den så kallade ursprungsbostaden. Det förutsätter dock att barnet vistas där mellan 40 och 60 procent av tiden. Om fördelningen av tid är en annan eller om ingen av föräldrarna längre bor kvar i ursprungsbostaden ska barnet folkbokföras där det oftast tillbringar sin dygnsvila. Om det inte finns någon ursprungsfastighet och barnet tillbringar lika mycket tid hos båda föräldrarna prövas barnets bosättning i en viss ordning som framgår av förarbetena.