Jag åtar mig uppdrag som rättegångsbiträde i förvaltarskapsärenden. Min uppgift är då att ta reda på huvudmannens inställning, vilket ofta sker genom hembesök hos huvudmannen. Jag skriver sedan ett yttrande till tingsrätten. Jag närvarar även vid det muntliga sammanträdet på tingsrätten, oftast tillsammans med huvudmannen, om det är lämpligt att huvudmannen närvarar.
Vad är då skillnaden mellan en god man och en förvaltare? Begreppen är inte säkert inte helt klara för en lekman. Jag ska därför kort beskriva vad skillnaden är.
En god man bestämmer inget åt dig utan ger dig hjälp och stöd i olika situationer. Den gode mannen måste alltid ha ditt godkännande innan den gode mannen gör något. För att det ska fungera med en god man krävs det att du samarbetar med den gode mannen. Du har fortfarande kvar din rättshandlingsförmåga.
Om det finns en stor risk att du slösar bort dina pengar, drar på dig mycket skulder eller om det finns personer som försöker utnyttja dig på pengar kan du vara i behov en förvaltare. Detta är ett skydd för dig. Förvaltaren bestämmer ensam över din ekonomi. Har du en förvaltare har du inte kvar din rättshandlingsförmåga.
Förvaltarskap är en tvångsåtgärd som är ett djupt ingripande för den enskilde. Utgångspunkten vid prövningen härav är att den minst ingripande åtgärden ska användas för att i så hög grad som möjligt bevara den hjälpbehövandes självbestämmanderätt. I lagtexten står det att den som är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom får rätten besluta om att anordna förvaltarskap för honom eller henne. Tvångsåtgärder ska tillämpas mycket restriktivt. Förvaltarskap inte får anordnas om den enskildes hjälpbehov kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt, som till exempel genom ett formellt godmanskap. Godmanskap får däremot inte förordnats utan ett samtycke från huvudmannen. Det kan dock ett förvaltarskap eftersom det är en tvångsåtgärd.
Vid prövningen av anordnare av förvaltarskap inhämtar man alltid ett läkarintyg.