Kontaktförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Vid bedömningen av om det finns en sådan risk ska det särskilt beaktas om den mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot någon persons liv, hälsa, frihet eller frid.
En grundläggande förutsättning för kontaktförbud är att det finns en klar och konkret risk för att den som förbudet avser att skydda kommer att utsättas för brott eller förföljelser eller andra former av allvarliga trakasserier.
Ett kontaktförbud får inte hindra befogade kontakter, som kan till exempel kan röra viktigare frågor om gemensamma barn.
Det är alltid en åklagare som beslutar om kontaktförbud och gäller en viss tid, högst ett år, men kan förlängas med max ett år i taget. Beslutet kan överklagas till tingsrätten.
Men har verkligen ett beslut om kontaktförbud någon verkan? Är det kanske bara ett papper där det framgår att vederbörande inte får kontakta den andra?
Jag diskuterade frågan med en erfaren polis. Hon berättade att oftast så respekteras kontaktförbudet, men att det självklart finns undantag. Kanske så förstår vederbörande att det faktiskt är på allvar.
Den som bryter mot ett kontaktförbud kan dömas till böter eller till fängelse i högst ett år.
Polisens uttalande gav mig hopp. Hon har arbetat mycket med frågor angående våld mot kvinnor, och många gånger är det inom detta område som kontaktförbud meddelas. Känner man sig hotad och trakasserad är det viktigt att sätta ner foten och säga: ”Detta är fel! Jag tillåter inte detta!” Det behövs ingen dom på våld för att få ett beslut om kontaktförbud. Åklagren ska göra en bedömning i varje enskilt fall om det finns risk för framtida brott, förföljelse eller allvarliga trakasserier. Förhoppningsvis, om kontaktförbud meddelas, så lyssnar även vederbörande på detta och förstår att gränsen är nådd.