I mål om vårdnad, boende och umgänge så hörs barn som huvudregeln inte direkt i domstolen utan kommer till tals i familjerätten. Familjerätten brukar prata med barn från fem års ålder.
Syftet med bestämmelsen att inte höra barn i domstol är att barnet inte ska dras in i föräldrarnas konflikt mer än vad de kanske redan har gjort i och med att föräldrarna tvistar i domstol. Det finns en bestämmelse i Föräldrabalken som gör det möjligt att höra barn i domstol. I 6 kap. 19 § st. 6 framgår följande: Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.
Den uttryckliga lagregeln att ett barn får höras inför domstolen i mål angående vårdnad, boende och umgänge infördes genom en lagändring år 1983 (i dåvarande 6 kap. 18 § FB). Det fanns tidigare inte någon bestämmelse som direkt reglerade i vad mån ett barn kunde höras inför domstolen. Som skäl för en uttrycklig regel anförde departementschefen bl.a. följande. Det kan finnas undantagssituationer då det ter sig lämpligt och rimligt att ett barn hörs inför domstol. Det måste emellertid under alla förhållanden vara ett krav att barnet går med på att höras. Även barnets ålder och mognad måste beaktas. Barn som är yngre än 12 år torde endast sällan ha nått en sådan mognad att de bör medverka i en rättegång. Ett barn bör således kunna höras inför domstol om barnet självt begärt det eller särskilda skäl annars talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av det. Det är inte meningen att barn mera regelmässigt skall medverka i rättegången. Det normala bör alltjämt vara att barnet hörs endast av vårdnadsutredaren (prop. 1981/82:168 s. 56 f.).
De två undantagssituationer som lagstiftaren haft i åtanke vid utformandet av bestämmelsen är att barn som själva begär att få höras i domstolen ska ges möjlighet att göra så. Innan domstolen tillåter detta måste de dock se till att barnets begäran inte är på grund av föräldrarnas påverkan. Det andra undantaget är om det föreligger särskilda skäl som kan tala för att det är lämpligt att barnet hörs inför domstol. Ett sådant skäl kan vara att barnet gett uttryck för en bestämd uppfattning när hen har hörts av familjerätten i samband med vårdnadsutredningen.
I förarbetena till bestämmelsen uttalade departementschefen att det var av största vikt att förhandlingen gick till på ett sådant sätt att barnet inte utsattes för någon press. Inte under några omständigheter skulle barnet behöva ta ställning i vårdnadskonflikten mellan föräldrarna eller i övrigt i ett vårdnadsmål. Domstolen borde verka för att barnet hördes i en så långt möjligt avspänd atmosfär och något förhör i egentlig mening kunde det inte bli frågan om. Dessa uttalanden underströks sedan vid lagutskottets behandling. Utskottet tillade att det på rättens ordförande låg ett stort ansvar för hur själva förhöret genomfördes (NJA II 1983 s. 24-26).
För det fall barnet ska höras i domstolen bör föräldrarna inte vara närvarande när barnet redogör för sin inställning i vårdnadsfrågan, så att barnet inte utsätts för press. Även om lagen möjliggör att barn under vissa omständigheter får höras inför domstolen ska denna bestämmelse tillämpas mycket restriktivt.
JO har riktat kritik mot en domare för att hen ringt upp parternas barn under en muntlig förberedelse i syfte att inhämta barnens inställning i vårdnadsfrågan.
JO har i ett annat mål riktat kritik mot en tingsrätts beslut att hålla förhör med två barn under en muntlig förberedelse i ett mål om vårdnad om barn. Barnen var vid tillfället elva respektive fjorton år gamla. JO anförde i sin kritik att ”det förhållandet att en rättegång i ett vårdnadsmål ofta karakteriseras av att stundtals skarpa motsättningar råder mellan ett barns föräldrar, medför att ett barns inställning endast undantagsvis bör utrönas genom att barnet hörs i rätten.” JO uttalade vidare att ”I förarbetena till bestämmelsen om att ett barn får höras i vårdnadsmål uttalades att det under inga förhållanden får komma ifråga att ett barn medverkar i rättegången mot sin vilja:” JOs kritik visar på att bestämmelsen i Föräldrabalken ska tillämpas restriktivt.