Det finns nog inget som gör mig så ledsen och förtvivlad som när jag läser om djurplågeri.
Det senaste medialafallet rör en 22-årig kvinna från Göteborg. Hunden lämnades utan tillsyn, utan mat och utan vatten i en månad. När hunden anträffades var den bara ett skelett. Anledningen till att hunden klarat sig så länge var enligt veterinären att hunden antagligen hade druckit vatten från toaletten. Hunden var så svag när den kom till veterinären att den till en början inte ens kunde dricka vatten. Den vägde uppskattningsvis 15 kg, enligt uppgift från hussen till hunden hade den tidigare vägt 70 kg.
Ett annat fall rör en 52-årig man från Falun som lämnade sin katt utan tillsyn i en månad, utan mat och utan vatten. När den hittades så hängde den död hägnades ner från en stol. Den låg i sin egen avföring.
I det första fallet så är hon åtalad. Rättegång väntar alltså. I det andra fallet dömdes mannen till dagsböter 50 å 50 kr.
Är detta rimligt? Jag anser att det måste till en ny hårdare lagstiftning vad gäller våra djur. Djuren är helt försvarslösa. De kan inte skydda sig själva. Detta måste ske genom oss, människorna. Samhället måste visa att detta inte är acceptabelt.
Efter att ha gått igenom handlingarna i ovanstående mål samt flera andra så undrar jag om jag är sjuk, varför vill jag läsa och framförallt se hur djuren har lidit? Men så inser jag, det är inte jag som är sjuk, det är de som har gjort detta mot djuren. De är sjuka. De behöver hjälp. Hur ska samhället kunna bidra? Till en början att genom en hårdare djurlagstiftning.