Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad står det i lagtexten (föräldrabalken).Många tror att barn får bestämma själv när de har fyllt tolv år. Det finns ingen absolut åldersgräns. Sen kan man nog säga att det är svårt att gå emot vad ett barn på tolv år vill. Barnet ska ges möjlighet att uttrycka sin vilja och socialtjänsten brukar prata med barn från fem års ålder. Barnets ska få möjlighet att komma till tals utan att barnet för den skull försätts i svåra valsituationer och pressas. Uppgiften för socialtjänsten blir att skaffa sig en bild av barnet och barnets behov. Vad barnet gett uttryck för vägs in i den helhetsbedömning av samtliga omständigheter som ska göras. Barnets vilja står inte över allt annat.
Rättsfallet NJA 1981 s. 753 handlade om en 12-årig flicka som bodde hos sin mamma. Högsta domstolen ansåg att det bästa för flickan var att träffa sin pappa, trots att barnet hade motsatt sig umgänge med sin pappa.
I ett annat rättsfall konstaterade domstolen att båda barnen, som var nio och tolv år gamla, uttryckt en klar vilja att inte träffa sin pappa. Barnens motvilja mot att träffa pappan måste, enligt domstolen, tas på allvar, eftersom ett påtvingat umgänge skulle kunna skada dem allvarligt. Därmed ansågs det inte förenligt med barnens bästa att ha umgänge med deras pappa.