Barnets vilja återfinns i svensk rätt i 6 kap 2 a § 3st där det står: ”Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.”
I vilken grad barnets vilja ska beaktas beror på barnets ålder och mognad. Ett barn som är äldre och mer mogen ska ha en mer avgörande betydelse. Det finns ingen uttalad åldersgräns i paragrafen. Detta då alla barn har olika förutsättningar och är olika mogna. När barnet nått en viss ålder och mognad ska dock deras vilja få mycket stor betydelse och barnets önskan ska följas, när denna punkt är nådd är dock inte heller lätt att fastställa. Man brukar prata lite slarvigt om "12-års-regeln", men det finns alltså ingen sådan regel i föräldrabalken. Man kan säga att det är en riktlinje, men man måste alltid se till just detta barn, i denna situation. Det finns exempel på är domstolar inte har tagit hänsyn till barn som är 13 års vilja. Man måste även ta hänsyn till barnets uttalanden inte alltid speglar dess egen vilja på grund av lojalitet och hänsyn till en förälder. Barnet kan påverkas av sina föräldrar på olika sätt och dess egen vilja kan således vara svår att fastställa.
Det är inget tvång för barnet att uttrycka sin vilja och tanken är inte att barnet ska behöva välja mellan sina två föräldrar, men barnet har rätt att komma till tals. Det är en del i en helhetsbedömning som görs för att fastställa vad som är barnets bästa.
Har du frågor eller funderingar kring barns vilja och/eller vårdnadstvister? Ring oss på 08-316 516 eller skicka ett mejl info@lawring.se Den första kontakten är kostnadsfri.