Om båda föräldrarna har vårdnaden och en av dem dör, ska den andra föräldern ensam ha vårdnaden. Om en förälder som har ensam vårdnad dör ska tingsrätten bestämma om den andra föräldern eller någon annan person ska få vårdnaden om barnet.
Om båda föräldrarna dör, ska domstolen på anmälan av socialnämnden eller när förhållandet annars blir känt anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Domstolen ska se under vilka förhållanden barnet har levt och vilka relationer som barnet haft, som exempel en släkting eller en styvförälder. I denna situation tar man hänsyn till om föräldrarna före sin bortgång uttryckt några önskemål om vem de vill se som särskilt förordnad vårdnadshavare, om detta inte är olämpligt. Det är barnets bästa som är avgörande för domstolens beslut. Vid bedömningen av vad som är för barnets bästa, tar man hänsyn till en mängd olika omständigheter i det enskilda fallet. Beroende på hur gammalt barnet är, tar man också hänsyn till barnets önskemål. Det går alltså inte att ”testamentera” vårdnaden. Däremot kan man skriva ner sina önskemål, dock är det alltså inte bindande, men domstolen kommer att väga in önskemålet i sin bedömning. Utgångspunkten är att föräldrarnas önskemål ska följas. Det förutsätter dock att domstolen anser att det är till barnets bästa.