Jag läser i juldagarna boken ”Nummer fem från vänster” Har läst ett par kapitel och jag blev fast i boken redan efter tre rader. Boken handlar om en ung kvinna som blir våldtagen och som vid en vittneskonfrontation pekar ut fel man.
Nåväl, i boken så undrar hennes pojkvän varför hon inte gjorde motstånd? Han frågar även henne om hon tyckte om det?
Ett stycke i boken: ” Paul hade suttit där för att stötta mig, men istället hade han kommit fram till att jag inte hade kämpat tillräckligt och att det kanske på något sätt hade varit en njutning att bli våldtagen med en kniv mot strupen.”
Hur kan någon avgöra vad som är ”tillräckligt i en sådan situation?
Det är en normal överlevnadsreflex att bli paralyserad och inte göra motstånd vid en våldtäkt. Forskarna kallar det för ”frozen fright” eller på svenska spela-död-reflex. När denna reflex slår till minskar pulsen, blodtrycket sjunker och kvinnan kan inte längre vare röra sig eller ropa på hjälp. Man försvinner psykiskt bort ur situationen och är inte längre psykiskt närvarande. Att göra motstånd går alltså inte då man är förlamad och har inga möjligheter att ta sig ur tillståndet. Det blir senare svårt att minnas vad som hände eftersom man inte riktigt var där.
Comments