Det är alltid barnet som har rätt till umgänge med den föräldern som den inte bor tillsammans med det. Detta gäller både om föräldrarna har gemensam vårdnad eller om en förälder har ensam vårdnad om barnet. Det är alltså inte fråga om förälderns rätt till umgänge med barnet, utan det är barnets rätt.
Det finns ingen absolut plikt för barnet att umgås med en förälder, men oftast är det till barnets bästa att ha kontakt och umgås med båda sina föräldrar.
Det finns många olika sätt att hitta lösningar för ett umgänge som är anpassat till barnet. Umgänget behöver inte ske genom att barnet och umgängesföräldern träffas, utan kan ske genom till exempel telefon, brevväxling eller via internet. Detta kan vara ett lämpligt sätt att påbörja ett umgänge, då barnet och föräldern inte har träffats på lång tid eller det är långt avstånd med umgängesföräldern och barnet.
Generellt kan sägas att umgänge med de allra minsta barnen, upp till ett, ett och halv år, bör ske ofta men under korta stunder. Man brukar vidare säga att ett växelvis boende, dvs att barnet bor varannan vecka hos vardera förälder, inte är lämpligt för barn under tre år. Påpekas särskilt är dock att alla barn måste bedömas individuellt. Barnets umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med måste i första hand beslutas efter barnets bästa i det specifika fallet och inte efter föräldrarnas önskemål om att ha barnet lika mycket hos sig.
Läs mer om umgänge med barn här.