Ställt bortom allt rimligt tvivel

Idag läste jag ett blogginlägg som var länkat från Facebook. Flickan som är 19 år gammal hade skrivit ett ”brev” till statsminister Fredrik Reinfeldt. Utdrag från bloggen

”Och hur fungerar vårt rättssystem tycker du? Om man gör ett skattefusk i Sverige idag så ligger Straffpåföljden för bokföringsbrott och skattebrott på upp till 2 års fängelse men när en flicka blir våldtagen så får brottslingen kanske bara betala skadestånd till flickan.. Hur kan det vara rimligt? Hur kan det vara att om man fuskar mot staten så är det hela världen men att förstöra en flickas liv är något man bara i princip rycker på axlarna för?”

Detta fick mig att vakna till. Jag har all förståelse för att man som icke juridisk skolad inte förstår. Men jag ska försöka förklara. Inom straffrätten har vi ett väldigt högt beviskrav. Beviskravet innebär att det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel. Det är en rättssäkerhet. Ingen oskyldig ska bli dömd. Om den tilltalade blir frikänd innebär det inte att domstolen inte tror på målsägande. Det finns bara inte tillräckliga bevis för att nå upp till det beviskravet. Bokföringsbrott och skattebrott är helt naturligt lättare att bevisa. Det behövs inte stödbevisning som det behövs i till exempel ett våldtäktsmål. Stödbevisning innebär att det inte räcker med att målsägande lämnar en trovärdig berättelse. Det behövs övrig bevisning till stöd för utsagan. Det kan som exempel vara vittnen, DNA, telefontrafik.

Men kan man inte säga istället för att det ska vara ställt bortom allt rimligt tvivel, att det ska vara säkert att den tilltalade har begått detta brott? Denna fråga ställde en mycket erfaren advokat till en högt uppsatt domare. Domaren svarade: ”Nej, då skulle alla bli dömda” Så högt är alltså beviskravet.

Rättssystemet rycker inte åt axlarna åt en flicka som har blivit våldtagen! Det är fel!

Vi har en rättssäkerhet i Sverige som är grundläggande förutsättning för en demokratisk samhälle.