I föräldrabalken kan man läsa att utgångspunkten i de fall då barnet bor tillsammans med endast en förälder är att boendeföräldern ska ”ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Det ska ske efter var som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter.”
Umgängesföräldern ska ha det huvudsakliga ansvaret för kostnader som uppstår vid umgänge. Boendeföräldern ska alltså ta del i kostnaderna efter vad som är skäligt.. Skälighetsbedömningen görs på samma vis som den prövning som görs när underhållsbidrag till barnen bestäms. En förälder som inte har förmåga att bidra till resekostnaderna är inte heller skyldig att göra det.
I praxis har man sagt att är det över tio mil mellan föräldrarna så ska ansvaret delas lika, under förutsättning att det är skäligt. En annan omständighet som ska beaktas är om en förälder ”utan någon godtagbar anledning flyttar långt bort.”