Förbättring avseende samarbetet och gemensam vårdnad och växelvis boende är bäst för barnet

Tingsrätten beslutade att vårdnaden om barnet skulle tillerkännas pappan eftersom han bedömdes på ett bättre sätt kunna garantera att barnet fick en nära och god kontakt med den andra föräldern. Båda föräldrarna ansågs som lämpliga. I vårdnadsutredningen föreslog man gemensam vårdnad och ett växelvis boende under vissa förutsättningar. Barnet skulle bo växelvis, trots att pappan tillerkändes ensam vårdnad. Hovrätten konstaterade att en förbättring skett avseende överlämningarna vid umgänget och föräldrarnas samarbetssvårigheter bedömdes inte längre vara så djupgående. Hovrätten anför att rättsprocesserna kring barnet har också i sig inneburit en ökad anspänning och sannolikt försvårat parternas samarbetsförmåga ytterligare. Vid en samlad bedömning är det enligt hovrätten barnets bästa att vårdnaden är gemensam och barnets goda kontakt med båda föräldrarna tillgodoses bäst genom växelvist boende, trots de krav som ställs på föräldrarnas samarbetsförmåga vid ett växelvis boende.